Tjuvjakt

 

 http://www.mijnalbum.nl/Foto=CXYZVSGY

Tjuvjakt
Wikipedia

Tjuvjakt betecknar illegal jakt. Illegal jakt sker ofta med hänsynslösa metoder såsom jakt från motorfordon (bilar), terrängfordon (skotrar) där djuren plågas innan de slutligen avlivas. Jakten kan vara olaglig av flera skäl:

Jakten sker utanför jaktsesongen
Jakten sker på mark där jägaren saknar jakträtt
Jakten sker på mark där all jakt eller delar av jakt är förbjuden, exempelvis naturreservat och nationalpark
Jaktbytet är fridlyst
Jaktmetoden är förbjuden, till exempel jakt med pilbåge, locka med as, gift.  
Jägaren saknar jaktlicens
Jakt ifrån bil.

För att motverka illegal jakt finns polis, naturvårdsvakt, jakttilsynsman  och tilsynsman
Vid misstanke om illegal jakt skall närmaste länsstyrelse eller polismyndighet kontaktas

 

”De laglösa jägarna”.

Publicerad i Polistidningen maj 2004
Det är en grym och hänsynslös verksamhet som ökar i omfattning. Den pågår oftast långt ute i väglöst land, utan vittnen. Motivet verkar vara hat. Det handlar om den illegala jakten på våra stora rovdjur.

Vargen har jagats av två skotrar. Steglängden visar att den sprungit för sitt liv. Till slut blir den påkörd bakifrån och stoppas av stora inre blödningar och revbensfrakturer. Men den dör inte. Ett par kraftiga slag med en kofot eller en hammare gör slut på den, ett av slagen går rakt genom höger ögonhåla. Polisen startar en utredning men spaningsarbetet leder inte fram till några konkreta bevis och ärendet läggs ned efter tre år och åtta månader.

Ett grovt brott har begåtts men ingen åtalas, ingen döms. Det beror inte på lagstiftningen. Samhället ser allvarligt på grova jaktbrott; straffet är fängelse i minst sex månader och högst fyra år. Det är på samma nivå som grov fridskränkning, strängare än påföljden för sexuellt utnyttjande av underårig.
Det beror heller inte på att det är ett sällan skådat och obetydligt problem. Tvärtom. Varg, björn, lodjur, järv och kungsörn är fridlysta på grund av forna tiders jakt och förföljelse. Men upphämtning och bevarande av livskraftiga stammar hämmas av den illegala jakten. Studier med radiomärkta rovdjur har visat att mellan 10 och 25 procent av dem dödas illegalt, och minst 12 procent av kungsörnens häckningar misslyckas för att örnarna skjuts eller för att boträden eldas upp eller sågas ned.

Problemet är att brottsutredningarna är ovanligt svåra. Djuren dödas djupt inne i skogen eller långt ute på fjället och ingen har hört något, ingen har sett något. De gånger det sker, är det ytterst sällan någon för det vidare. Det här ställer stora krav på de poliser och åklagare som ska utreda brotten.

Anders Stikå har arbetat fyra år som miljöpolis i Dalarna. Han är den polis som har flest jaktbrott mot varg att utreda. I Dalarna har åtta sändarförsedda vargar tystnat och försvunnit på kort tid, hälften av dem från Tyngsjöreviret. Bland annat försvann revirets alfapar spårlöst och deras valpar gick ett okänt öde till mötes.

- Jag har varit polis sedan 1975 och utredare sedan 1981. Detta är absolut de svåraste brotten jag varit med om att utreda, trots att jag varit ekobrottsutredare i 18 år med många tunga och komplicerade utredningar. Bara att nå fram till en skälig misstanke och ta in en person på förhör... och sedan att nå ett snäpp till, att åtala...

Han beskriver hur en förundersökning om grovt jaktbrott mot varg fick läggas ned då uppgiftslämnaren ångrade sig. Han vågade inte ställa upp i ett polisförhör och berätta vad han visste. Mannen bor på samma lilla ort som den misstänkte skytten.

Genomgående vid utredningar av jaktbrott är brist på vittnen och det skiljer dem från andra brottsutredningar. Det finns ingen annan brottstyp där så få människor vill eller vågar säga något om vad de vet. En anledning är att många inte betraktar det som det brott det är.

- Det finns seriösa jägare som vill få stopp på den här typen av jakt men de som håller på med det rättfärdigar det för sig själva. Många tror att vargen är inplanterad av myndigheter, att allt är konspiration som även forskarna deltar i. Och så rättfärdigas det med att rovdjuren är livsfarliga för människor, säger Anders Stikå.

Rovdjuren väcker heta känslor. Speciellt vargen. I Dalarna har vargkonflikterna trappats upp den senaste vintern. Länsstyrelsens vargspårare fick sina bildäck sönderskurna och jägare formerade sig i ett "dalauppror". De vägrade eftersöka trafikskadat vilt om de inte fick gehör för sina krav på ändringar i jaktförordningens §28. Den som reglerar rätten till skyddsjakt på eget initiativ.
Nu har Naturvårdsverket backat och föreslår den ändring som jägarna kräver, trots att verkets jurist reserverade sig. Jägarnas krav på att kunna skydda sina hundar är säkert legitimt och i den bästa av världar kommer den nya rätten att skjuta varg bara användas när den behövs; när hunden oavsiktligt kommer i vägen för varg och riskerar att angripas. För Anders Stikå och hans kollegor blir det nu komplicerat om riksdagen antar förslaget på ändring:

- Hur ska jag och åklagaren som utreder kunna bevisa att det varit en legal skyddsjakt eller ett jaktbrott? Oftast handlar det om en ensam jägare, med eller utan hund. Det finns bara ett läge och det är när det finns nysnö. Men hur många dagar om året har vi perfekt spårsnö?

Anders Stikå har nu ett 10-tal vargärenden att utreda, ett av dem handlar om cyanidpreparerat kött utlagt i vargreviret. Sedan i höstas är han helt ensam utredare och han är på en utsatt position:

- Det ringer underliga människor och gapar och skriker i telefonen. Man försöker att föra ett normalt samtal men det går inte, man blir kallad för allt möjligt för jag utreder något som de inte tycker behövs utredas. Jag blir ett hatobjekt.
Fram i vår kommer det bli fler som utreder jaktbrott i Dalarna. Det kommer ytterligare en miljöpolis och länet kommer att få en egen miljöåklagare.

- Det blir en lättnad av vi blir tre här i Falun. Då kan vi lägga upp taktik och komma på nya sätt att driva utredningarna. Det går inte att hålla på som vi gör i dag.